Den 27 september startar Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, ett upprop för att avsätta Alice Teodorescu som politisk redaktör på Göteborgs-Posten, ett initiativ som han också torgför i ett inlägg på sin privata Facebook-sida. Uppropet får visst stöd men möter även massiv kritik: innan dagen är slut har Önnerfors fått drevet efter sig, ångrat sitt tilltag och publicerat en halvkväden avbön på en blogg avsedd för hans kampanj – en sida som han sedermera tar bort helt (men som fortfarande finns arkiverad på annat håll). Under de följande dagarna kommer också skarpa genmälen från ett antal profilstarka debattörer, liberaler såväl som konservativa. Sin mest spefulla formulering får kritiken i en krönika av Johan Hakelius:
Antagligen borde det uppröra att en universitetslektor brinner så starkt för att tysta röster han inte gillar, genom att hota annonsörer och tala med skribenternas chefer, men den här lektorn är nog tyvärr i gott sällskap på universiteten numera. Man vänjer sig vid dessa smådiktatorer, dessa 50-öres-Honeckers, som ser som livsuppgift att utfärda yrkesförbud för alla som inte marscherar i takt.
Hur välvässad hans penna än må vara tycks Hakelius’ slutsatser dock vara något förhastade, för Önnerfors’ agerande sticker i ögonen även på många inom hans eget skrå: inte nog med att han har framträtt med akademisk titel och anknytning, dessutom har han använt sin officiella e-post som kontaktadress. Vilka åtgärder hans lärosäte kommer vidta är i skrivande stund oklart, men något slags reprimand är rimligen att vänta: enligt universitetets regelverk får e-postadresser och andra IT-resurser inte användas “för att på otillbörligt eller oetiskt sätt sprida, förvara eller förmedla information […] som, utan koppling till användares roll vid GU, är att betrakta som politisk, ideologisk eller religiös propaganda”.
Följande inlägg ska inte handla om ovanstående incident. Däremot säger det förhoppningsvis något om hur en “50-öres-Honecker”, för att låna Hakelius’ välfunna tillmäle, framstår i sin naturliga livsmiljö, det nyliberala universitetet. • • •