Vid början av förra seklet utvecklade den tyske konsthistorikern Aby Warburg en säregen psykologisk teori om det sociala minnet. Han riktade uppmärksamheten mot vissa “överlämnanden” genom historien, betydligt mer diskreta än sedvänjor, ritualer och traderade berättelser. Känslor som fruktan, blodtörst, utlevelse och extas finns nedärvda hos oss, menade Warburg, och återfinns i bilder som en form av visuell stenografi, gömda i tecken och symboler. Han fokuserade på detaljer i Botticellis målningar: draperingar, rörelser i klädedräkterna, virvlar i håret. Dessa passionerade rörelser – patosformler, som han kallade dem – stod i underjordisk förbindelse med antikens poesi och riter. Warburg gav sig själv livsuppgiften att upprätta ett system av sådana förbindelser, som en detektiv som hittar dolda ledtrådar eller en konspirationsteoretiker som ägnar nätterna åt att koppla ihop de mest avlägsna punkter. Som han såg det överlevde de antika gudarna och demonerna inte bara i konsten – även om han ansåg att just konstnärerna, tillsammans med historikerna, var de skickligaste på att känna av skälvningarna i det kollektiva minnet. Vid sidan av konstverk studerade han också affärsbrev och testamenten, frimärken och fotografier; han spårade till och med sina patosformler i de dräkter som dans- konstnären Isadora Duncan bar på scenen.
Warburg hade också ett originellt sätt att både förmedla och reflektera över sina forskningsresultat. På tygklädda pannåer fäste han reproduktio- ner av renässansmålningar, utklippta annonser och egna fotografier omvartannat. Hans så kallade Bilderatlas Mnemosyne, som han lämnade oavslutad vid sin död 1929, var ett egendomligt försök att upprätta en förbindelse mellan tecken, detaljer och uttryck i bilder från vitt skilda tider och av de mest olikartade slag. Dess synoptiska visuella form har en släkting i den så kallade expositionen, som idag används för att dokumentera, sprida och bearbeta resultat inom konstnärlig forskning. Samma format använde vi oss av för att dela vårt arbete med varandra inom den fristående masterkursen ”Mikrohistorier: från arkiv till offentlighet”, som gavs vid Konstfack i Stockholm under åren 2019–23.
“Om mikrohistorier” (med Magnus Bärtås), Hjärnstorm 154–155 (2024), s. 58–65 (8 s.), ISSN 0348–6958. Läs hela texten här.